R I P


Det gick inte som jag ville... Hulda hade börjat få ytterligare en böld kände veterinären. Så efter många tårar och mycket prat fram och tillbaks så bestämde jag mig för att det inte var rättvist att låta henne plågas mer. För även om veterinären hade kunnat tömma dessa bölder hade de snart varit tillbaks igen.
Jag som hade bestämt mig för att inte gråta, grät i floder med lilla Hulda i famnen. Veterinären Anna var väldigt snäll och omtänksam, hon lät mig hållas samtidigt som hon försökte trösta. Det gick inget vidare kan jag säga...
Jag fick sitta med Hulda i famnen medan hon somnade in. Det gick så fort tyckte jag, men det var fridfullt och stilla. Hon somnade tryggt i min famn.
Lilla Hulda bara 3 år gammal har idag gått över regnbågsbron. Jag saknar dig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0