R I P älskade lille Fabian
Idag gick det inte längre... Fabian ville inte mer. Han mådde hyfsat i går och i morse, men när jag kom hem från jobbet var det bara att inse att Fabian hade gett upp. Så nu finns inte Fabian längre med oss, han har gått över regnbågsbron och är tillsammans med Taffie, Mysan, Flip och inte minst hans älskade Hulda.
Älskad ~ saknad
Jobbigt
I tisdags var jag med Fabian till veterinären för att slipa ner hans framtänder, som helt plötsligt blivit för långa... De gjorde en grundlig undersökning av honom, men hittade inga andra fel. Det är ju lite konstligt att ett nästan 4½ år gammalt marsvin får fel på tänderna, men tydligen så händer det. Det veterinären INTE sa när jag hämtade Fabbe var att jag skulle tvångsmata honom... utan det enda hon sa var att han har nog ont nu men kommer börja äta själv så småningom. När han fortfarande inte börjat i går, fredag, rngde jag tillbaks och då rekommenderade veterinären nått som heter Critical care, tydligen väldigt bra för att få igång marsvin igen. Men inte funkade det på min lille kille... =( Inget han ville ha inte. Spottade ut när jag försökte tvinga honom.
Så idag har vi varit till Djurkliniken Roslagstull. Där röntgade de honom, men hittade inget annat än gaser.. Vilket iofs inte alls är bra, utan det har han ju eftersom han inte äter. Och han äter inte för att gaserna gör ont. Enkelt förklarat då. I vilket fall fick han vätska och smärtlindring. Och jag fick en massa med mig hem som jag ska ge honom... Metacam mot smärtan, minifom mot gaserna, sen fick han två andra mediciner som skulle vara så bra så. Jag hoppas bara att det hjälper... För annars har jag snart inga marsvin alls... =(
Min stackars lille Fabian.
Skattepengar och akvarium =)
Yngel
Lite kul att se faktiskt. =)
R I P
Det gick inte som jag ville... Hulda hade börjat få ytterligare en böld kände veterinären. Så efter många tårar och mycket prat fram och tillbaks så bestämde jag mig för att det inte var rättvist att låta henne plågas mer. För även om veterinären hade kunnat tömma dessa bölder hade de snart varit tillbaks igen.
Jag som hade bestämt mig för att inte gråta, grät i floder med lilla Hulda i famnen. Veterinären Anna var väldigt snäll och omtänksam, hon lät mig hållas samtidigt som hon försökte trösta. Det gick inget vidare kan jag säga...
Jag fick sitta med Hulda i famnen medan hon somnade in. Det gick så fort tyckte jag, men det var fridfullt och stilla. Hon somnade tryggt i min famn.
Lilla Hulda bara 3 år gammal har idag gått över regnbågsbron. Jag saknar dig...
Dåligt samvete...
Men nu i kväll när jag ska tvätta av den lite ser den hemsk ut... Den har blivit mycket större, nästan det dubbla och är alldeles röd... Tänderna i underkäken petar rakt ut, antagligen trycker bölden mot rötterna. Och så hade hon fått sår i mungipan. Begriper inte hur fort det kan förändras. =( Min lilla stackars kanin.
Känner mig usel och elak som väntade en dag till...
Hulda
R I P igen =(
I fredags kväll passa Taffie på att gå över Regnbågsbron. När hon fick middag åt hon och var glad. När jag skulle lägga mig på kvällen så hade hon smitit över till sin syster på andra sidan. =( Min älskade lilla tant, finns inte mer.
R I P
Vila i frid lilla vän!
R I P
R I P
Återbesök idag...
Veterinärbesök
Jag hade bokat in en tid hos veterinären idag, till Ella. Den bortglömda vaccinationen hade gjort sig påmind, och eftersom det är kurs från nästa vecka så var det ju verkligen dags tyckte jag. Går tidigare från jobbet för att hinna till tiden jag fått. När jag hämtar Ella ser jag att hennes högra ögra är alldeles igenkladdat av var, har aldrig sett så mycket var i ett hundöga! Fanns inte mycket annat att göra än ta hunden och åka, och som tur var hade veterinären en tom tid precis när Ellas vaccinationstid var inbokad! Så det blev ett riktigt doktorsbesök istället för stick hos sköterskan.
Ella har ju alltid haft "en tendens till entropion" (innåtrullande ögonlock), och nu har tydligen tendensen gått över och det har blivit entropion "på riktigt". Hennes ögonlock måste alltså opereras, så att inte ögonfransarna går in i ögat. Och det ska göras på onsdag nästa vecka om svullnad och inflammation har lagt sig ordentligt. Är hon fortfarande svullen kommer hon sederas och så syr veterinären fast ögonlocken i rätt läge provisoriskt så att det kan läka och svullnaden lägga sig ordentligt. Jobbigt jobbigt!
Stackars hund vad ont hon måste ha i sitt öga! Som tur är, om man kan säga så, är "bara" det högra ögat inflammerat. Men eftersom det blir operation så fixar vetten till båda ögonen så vi slipper komma tillbaks om ett halvår för det andra ögats skull. Hoppas det blir bra för tösen nu!!!
Föreläsningen
//Åsa
Glad idag! =)
Kramar från en glad Åsa =)
Bobo
Men enl sjukgymnasten kan han bli så bra att han får leka igen, får springa med de andra hundarna och ha kul! Utan kul i livet, vad ska man då med livet till? Men det kostar både tid, pengar och energi från oss i familjen. För nu är han konvalecent i minst 6 veckor. Under den tiden ska han simma 3 ggr i veckan hos Hundkuranten, han ska ha massage och streching och jag måste köpa en Novafon. Dessutom ska han gå ungefär sju tjugo minuters promenader per dag, och 2x10 min om dagen ska han promenera med viktband på det dåliga benet! Mycket pengar kostar det, och mycket av min tid. Men det är han värd min lille älskling! Och förhoppningsvis slutar detta med att vi tillslut har en hund, som fortfarande måste träna för att hålla höften i skick, men dessutom får ha lite roligt i sitt liv!!
Och så är det himla skönt att Ella är en sån frisk och glad jycke som hon är! Inga större problem där, som tur är. *ta i trä* Fast det känns lite som om hon kommer på undantag eftersom det hela tiden är så mycket pyssel med Bobo. Fast Alex kan ju ta hand om henne... fast det svider ändå i mitt dåliga samvete...
//Åsa